Det känns som en evighet sedan sist. Men nu då Rasse inte har varit i bästa skick utan vi har varit hemma med sjuktbarn som de så fint heter. Då passade vi på att ta fram scrapp väskan. Det var som att starta från noll igen. Men attans så kul var det.
Det var oxå lite som julafton över det hela, att gräva i väskan o märka att oj hade jag detta oxå.....
Rasse brukar tycka att det är kul att pyssla då han är sjuk. Det hör liksom till. O denna gång tyckte han att det var extra kul eftersom jag donerade bort mina gamla akvarell färger. Det blev ju som att måla på riktigt.
Han gjorde ett porträtt av mig . Han satt läääänge o ritade o tittade. Helt plötsligt sa han oj mamma..... du fick visst apöron ....men det är så svårt att rita vanliga. Gullet....
Några bilder från scrap/pysselstunderna får ni tyvärr inte eftersom jag är kameralös ännu. Det gav ju upp hoppet o fick åka till kameradoktorn förra veckan på garanti jobb. Det var ju så typiskt att det skulle hända just innan vi åkte i väg till Uleåborg , hoplop o Eden. Men men som Rasse o jag sa vi måste göra resan på nytt senare mot våren då kameran är i skick..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar